Så blev det, efter tågmöten med en politiker och två gangsters, hemkomst för Eva till Dalarna. Sjukt god mat och mysigt iskallt rum. Jag tror det heter spara el nu för tiden. Istället för att familjen ska sitta sysslolösa så här helgen innan jul tog mor min sig friheten att boka en kryssning till Tallinn som ett litet familjemys med god mat och taxfree. Trevligt initiativ, men oturen förföljde mig hack i häl det första dygnet. Hivade in allt och alla i bilen och jag började backa ut från gården. Lampa lyste, baklucka öppen. Jaha, är väl för vek efter månader av en aning för mycket dricka och en aning för mycket träning, tänkte jag, och bad lillebror gå ut och smälla igen den ordentligt. Han fick inte upp den, och ingen annan heller för den delen. Typiskt. Anledningen visade sig vara min (favorit)väska som hade fastnat i låset på bakluckan och som därför inte gick att få upp eller stänga ordentligt. Efter många minuters lirkande kom vi fram till att det var kört, men att vi måste börja köra för att hinna fram till färjan i tid. Vid en kissepaus vid en rastplats tog pappa till hårdhandskarna och fick lov att operera upp min (favorit)väska med mutter och morakniv. Ett hål i mitt hjärta och min fina (favorit)väska är nu inte längre var den varit.