Mitt tålamod håller på att rinna över, jag har ont i huvudet, jag är stressad för städning, plugg och inför Åre. Jag är inte motiverad för fem öre till någonting. Jag har ingen lust längre, vill bara sova bort tiden och strunta i vad som komma skall. Alla dessa borden tar kålen på mig. När jag dessutom verkligen inte skulle behöva den där lilla grädden på moset eller pricken över i:et så kommer det: små irritationer som slår en i ansiktet, petar med en pinne i ögonen på en. Precis det där som jag inte vill känna just nu. Avundsjukan. Irritationen. "Hon är snyggare, trevligare, fräckare"-fasoner. Va i helvete! Bort bort med det. 

Jag känner att folk inte litar på mig, inte vill göra som mig, att jag är den veka som bara är ett litet plåster som alltid bara "hänger med". Den som man inte frågar i första hand om tips och råd. Den som inte är lika bra. 

Nu har jag skrivit av mig för idag. Dags att byta piller kanske, när man är sådan här en gång per månad? Om en och en halv dag ungefär, då har jag hunnit gråta, äta choklad, beklaga mig för småsaker. Då är jag på gång igen.  Jag har miljooner saker att göra idag, och jag har legat i sängen i en halvtimme och irriterat mig på idioten som går ovanför mig istället för att ta tag i mig och göra någon annat. Skyll dig själv.

Här kommer dagens pepp. Och vilket pepp det är då!!