När jag bodde hemma i Falun kändes det härligt med jul, men lite som vardag med "extra krydda". Finare kläder, röda gardiner, presenter och massor med god mat. Det var speciellt och roligt, men inte sådär överdrivet hemligt smusslande och inte kunna sova för alla julklappsnerver. Farmor kom- som vanligt. Pappa gjorde köttbullar- som vanligt. Lagom till den bra filmen efter julklappsutdelningen somnade vi i soffan- som vanligt.

Nu däremot är det en helt annan grej. Jag började tänka på julklappar i november, har längtat sedan i oktober när jag var hemma sist och nu på slutet kan jag inte sluta ringa mamma, pappa och Jens och fråga hur läget är, vad de gör, vad de äter och om den där julklappen jag redan vet att de har fixat men jag frågar ändå för att jag längtar efter att vara hemma och prata med dem. Det spelar för första gången ingen roll vad jag får i julklapp, jag vill bara umgås med de där hemma i evigheter! Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att vi ska sitta uppe tills sent och prata och rimma tillsammans och jag ska köpa ett sällskapsspel som vi ska spela hela familjen tillsammans.

Julen ska aldrig ta slut i år! Jag ska lussa på morgonen för huset, jag ska göra snölyktor, jag ska skriva rim som är så långa att de skulle kunna vara en novell, jag ska gå upp tidigt varje morgon för att inte missa en endaste minut. Jag ska gå i hälarna på alla jag tycker om och prata med dem tills de somnar. De ska umgås så mycket med mig att de till slut ska BE mig att åka därifrån.

Falun, nu kommer jag!

Tidigare arbetade jag som säljare av en stöldskyddstjänst där det även ingick självriskeliminering av självrisken som man har via hemförsäkringen. Nu har jag en fin dyr dator, en relativt ny telefon, en stor tv och en fin ny dyr cykel. Jag har därför tänkt att teckna denna fantastiska tjänst som jag då sålde för 249 riksdaler per år. Jag ringde upp detta företag och förklarade mitt ärende eftersom enbart min cykelförsäkring kostar 299 per år. Han var sjukt ointresserad och jag ångrar nästan att jag inte sade vad mitt erbjudande var tidigare. Jag frågade lite kluriga frågor som jag vet att jag hade svårt med på jobbet i början (man kan ju inte hålla sig!) och han fixade allihop. Oavsett vad han hade sagt skulle jag fortfarande tagit det, men det kunde ju inte han veta. Jag fick till slut samma tjänst som jag krängde för två år sedan för 399 per år. Men nu kan jag drulla mig hur mycket jag vill med min dator, telefon, tv och dessutom slänga mina kort runt omkring mig utan några självrisker. Katching! Det här är min hobby, leta reda på bra grejer. 

Jag har en ny idé om mitt framtida jobb; Försäkringsmäklare. Hur GRYMT skulle inte det vara?!

Nu har jag precis skrivit reklam om mitt gamla jobbs uppdragsgivare. Bortse från detta och tänk på vilken bra tipsare jag är. 

Puss!

Nu har jag och bästa tjejerna haft en favoritlåt ett tag. Den är känslomässig och jag saknar dem varje gång jag hör låten. I morse var en akustisk version på P3 (vad annars?) där den för övrigt har spelats flitigt på a-listan ett tag, vilket betyder en gång per dag. Jag snokade vidare i detta och SE vad jag fick fram! Till och med en video som fixar detta. Nu längtar jag hem till Falun och pianot så jag kan pilla fram låten även där. Men först, en gång till:

A Capella-grupper är det som jag blir mest imponerad av. Hojta till om någon grupp är duktig, jag åker dit! Det här var det grymmaste jag har sett på ett tag. ÅÅh, jag ryser.. 

Nu sitter jag med öppen fransk balkongdörr i soffan så jag kan få lite sol på mig innan jag ska ut och gå runt sjöng och fundera lite över helgen som gått (som om jag inte har tid på mig under min härliga 6,5-timmes resa i morgon..). När jag kommer tillbaka bör jag börja packa. Fjällresan påbörjas i morgon då färden innehåller en helvetes bussresa som jag ska försöka fördriva tiden under, blir nog inga problem med alla mina böcker som jag tänkte ta med mig.. Har hört talas om att det finns fritt internet på bussen, så då blir det lite andra avenyn kanske, om det är tillräckligt snabbt ;)

Jag vill ha sjukt mycket filmtips btw!! http://www.filmtipset.se/yourpage.cgi?member=45162 där finns min film-sida där jag har rankat filmer som jag sett.. Och nej, det fungerar fortfarande inte att länka på riktigt. 

Nu börjar solen flytta sig för mycket och det är dags för mig att gå iväg. 

Resten av dagen ska ägnas åt förberedelser inför kvällen. Städade, diskade och tvättade äntligen igår så nu har jag bara numera torr tvätt utspridd i höga överallt och ingen gluten-frukost hemma. Vad bjuder man på till en gluten-människa? Alltså, en som KAN äta gluten. Ska jag köpa bröd? Jag vet väl inte vad han äter för bröd?! Lingongrova, är det verkligen gott? Haha, vilka bestyr. Jag får helt enkelt fråga. 

Jag är helt sluut efter igår och idag. Råkade sitta uppe till tolv på youtube och tittade på klipp som imponerar något GRYMT på mig. Titta här liksom.... A Capella. 

 

Och häär...

ÅH GUD. EN TILL: 

AMAZING

Ta 8 minuter av din tid till detta. 

En grej (som jag också hörde av Kodjo på morgonpasset i P3, har jag sagt att jag tycker P3 är sjukt bra?) är att påven är dum i huvudet. Lika mycket som Greger i Andra Avenyn. Påven sade att kondom inte är lösningen på HIV/AIDS. Idiotiskt. Har han tänkt på konsekvenserna?? Läs hela artikeln på SvD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2607491.svd

I somras var jag på Gotland som lägerledare. Där var också Boel, astrevlig tjej från Göteborg, ledare. Det visade sig att Boel jobbade på samma jobb som min gamla assistent och numera vän Sanna och det var ett jäkla sammanträffande. Vi sade hej då efter lägret och jag blev senare inbjuden till hennes kalas i Göteborg som skulle äga rum i slutet av sommaren. Jag och Ida tyckte det verkade som ett helhäftigt kalas och beställde biljetter och bestämde med Sanna att vi kunde bo hos henne under vistelsen. Boel ringde senare upp och sade att kalaset var inställt. Det gjorde inte så jättemycket för oss då vi tycker om Sanna och varandra och var peppade för shopping och sista-helgen-innan-eva-flyttar-till-växjö-gör-vi-något-kul-i-Göteborg. Boel har en liten ovana att tappa/supa bort telefoner så jag fick hennes pojkväns nr, eftersom hennes pojkvän och hennes vänner skulle fixa någon överraskning till henne den helgen vi var i Göteborg där vi också var inbjudna. Det verkade som ett himla krångel att ta sig ut till där de nu skulle vara och fira henne så vi pratade med pojkvännen och sade att vi inte skulle komma ändå. Vi hängde med Sanna och Marcus under helgen istället.  

Helgen tog slut, jag flyttade till Växjö och började i en klass där jag träffade Alexandra. Alexandra kom i samma nollningsgrupp som Julia, som jag också lärde känna och klickade bra med. Julia bor ihop med Emma och de kommer från Göteborg och är barndomskompisar. En kväll skulle vi ut på fest och vi kom in på att jag var glutenintolerant, varefter Julia och Emma säger "vi har en kompis som är det" och jag säger att jag känner en tjej från Göteborg med glutenintolerans. Javisst var det Boel! Häftigt och lite konstigt sammanträffande. 

Nu till det som hände i helgen, för det här är ännu mer konstigt : 

Vi åkte hem till killarna (Julia+Emmas kompisar sedan barnsben som också känner Boel) och vi sitter och har trevligt. Det kommer lite mer folk och någon säger "Hej Carlos!" och det ringer en klocka hos mig. Carlos, Boels f.d. pojkvän, har lärt känna Boels kompisar och hänger nu med dem. Carlos är alltså den f.d. pojkvännen vars nummer jag fick i somras när vi skulle på festen (som dessutom någon av killarna som vi var hos var med och arrangerade). Jättecoolt! 

DET KOMMER MERA : 

Jag pratar med denne Carlos, och han säger att han är från Mora. Kul att träffa en dalmas i Göteborg, tänker jag, och frågar varifrån i Mora? Han svarar att hans föräldrahem är mitt över vägen från sjukhuset. Nu börjar det här nästan bli lite läskigt. En av min mammas bästa väninnor bodde där, och självklart visste Carlos vem det var. Inte nog med det. De har varit grannar i alla år de bott där och han är bästa kompis med min mammas väninnas son och f.d. klasskamrat med min mammas väninnas nya mans son. Min lillebror Jens har numera pingisbordet som Carlos och hans kompis spelade på när de var små. JÄTTEKONSTIGT!!!

PUH. Klart. Lilla lilla Sverige, vart är vi på väg?

Det handlade iallafall om en nyhet från aftonbladet, och den mysterious bloggaren skriver så här: "En människas hjärna är inte fullt utvecklad innan den har uppnått en ålder av cirka tjugotre år, två av de sista förmågorna som utvecklas är förmågan att på riktigt känna empati samt impulskontrollen."

TJO-HO måste jag härmed säga igen. Jag har min förklaring. I och med detta välkomnar jag tre kommande år och hoppas att mina medmänniskor stoppar mig från impulshandlingar som leder till skadestånd, personskada eller extrem bakfylla.