Kylan slår till
När det är kallt och när du sitter där ensam. Tänk då på; du är nästan vuxen.
Du kan gå tre kilometer utan att känna dig uttråkad, äta helt ensam utan att känna dig ensam, sitta själv framför en TV utan att känna dig ledsen, tänka tillbaka på hela ditt liv och känna dig glad. Du är trots allt nästan vuxen. Du har ett jobb som ger dig mycket pengar men du har ingenstans att lägga dom på. Du kan pyssla en hel dag utan att känna dig som ett barn. Vill du bli vuxen? Det blir som i en film. En film utan tidmarkering. En ändlös väntan på att det riktiga livet ska inträffa.
Du kan gå tre kilometer utan att känna dig uttråkad, äta helt ensam utan att känna dig ensam, sitta själv framför en TV utan att känna dig ledsen, tänka tillbaka på hela ditt liv och känna dig glad. Du är trots allt nästan vuxen. Du har ett jobb som ger dig mycket pengar men du har ingenstans att lägga dom på. Du kan pyssla en hel dag utan att känna dig som ett barn. Vill du bli vuxen? Det blir som i en film. En film utan tidmarkering. En ändlös väntan på att det riktiga livet ska inträffa.
Du känner kylan komma krypande. Sakta, upp längs ryggraden, du ryser. Kylan slår till som en käftsmäll när nu minst anar det. Vuxenkrisen kommer. Du är fångad. Eller fri som en fågel? Farväl ljuva barndom, det är över nu. Nu är du en vuxen människa. Flytta ut ur boet, första vingslaget. Klara dig själv.
Du sitter där vid ditt matbord i din etta. Känner kylan komma krypande. Långsamt inser du att du inte är ensam, trots att det känns så för det mesta. Optimisten upplever aldrig ensamheten. Tänk på det! Kommer du någonsin att växa upp? Sluta ringa din mamma på kvällarna när hon inte är hos dig längre? Du är nästan vuxen nu.
MVH. Värmen i kylan
