Nu är det kanske nog.
Jag sitter och pluggar. Eller ja, gör jag det? Nej, men jag har en kafferast här hemma nu. Statistiken har börjat, och snart borde den även avslutas, aj då. Tentakrisen är kommen. Jag råkade ramla in på någon sida som handlade om att man fick sjukt många besökare. Alla mina besökare kan ju ta att gå in där och klicka vidare. Haha, ger antagligen sjukt med cash för min del. http://www.viraltrafik.se/?evuss
När det ser ut så här på väg från bussen till tåget får man en bitande känsla av att man alltid vill bo i Falun.
Grejer tjejer grejer
I går (lördag) gick jag upp i arla morgonstund, 8, lite bakfull, och skulle ner till Nils lägenhet och få nycklar och kolla stället. Det var fint kallt soligt väder och jag hittade rätt, fick med mig cykeln och var inte lika bakfull längre. Jag fick nycklar och kollade in det "halvfulla" förrådet som visst inte var så halvfullt trots allt. Mer fullpackat med en liten bit över. Nils gick iväg mot Berlin och jag stannade kvar. Möblerade om, storstädade (dammsugaren hade gått sönder och då kan man inte städa tydligen), inspekterade alla saker, bar upp en mikro som vägde huuuuuur mycket som helst (ingen bra idé att göra det som första grej) och gick sedan hem och började packa grejer. Mycket grejer.
Körde en vända med den stora fina bilen och började packa ner alla (Nils) glas, tallrikar och muggar som var kvar i skåpen, och med Julias hjälp och tidningar gick det fort att fixa. Vi resonerade fram att om vi var effektiva och hjälptes åt skulle det gå fortare än om vi var 5 pers, och jag tror det stämde. Skytteltrafik fram och tillbaka till bilen visslandes på låten som spelas i Sunes sommar när hela familjen ska in i husvagnen.
En låda kallar vi för "roliga lådan" eller "gott och blandat- lådan" mest för att den innehåller all skit som man egentligen inte vill ha men packar ner för att man är för feg för att slänga. Den är sjukt tung och innehåller sjukt mycket saker. Obeskrivligt mycket saker. Varje gång jag ska leta efter någonting som jag inte hittar börjar jag kallsvettas och darra inför tanken att det kanske ligger i "hemska lådan" som den också kallas. Varje gång jag hittar det jag söker efter någon annanstans blir jag överlycklig över att jag en till gång slapp öppna den.
Inte lika galen
Okej. Jag håller med, det var lite överdrivet förra gången. Så illa är inte livet för tusan. Ja visst, jag kanske inte är lika smart snygg framåt härlig eller gó. Men jag räcker fanimej långt! Vaddå, skulle jag ha pluggat här om jag var dum? Nej just det. Någon charm måste man väl ändå ha när man lyckas berätta för sitt ragg att kompisens ragg är sjukt mycket snyggare, måla en röd vägg vit OCH få sällskap hem, i aspackat tillstånd. Jag skulle kunna skrika "JAG ÅNGRAR INGENTING" för det är ju onödigt att göra det. Men lilla vännen, det där med väggen var väl bra onödigt? Vilken tur jag har att allmänheten inte har upptäckt det jag skriver här, och inte det jag har gjort heller för den delen. Då skulle jag springa rakt in i skvaller-fällan. Och i bötes-fällan. Kanske till och med ta-bort-färgen-fällan. Och vilken tur att mamma inte vet om detta.
Men nu håller jag på och tentapluggar, är pissigt trött, har packat till Åre (WOHO PÅ LÖRDAG SMÄLLER DET!!!!), fått cykeln fastlåst i sig själv och gått med den hem bärandes, städat här hemma och umgåtts med alex. Det händer en jäkla massa här. I natt till exempel, drömde jag att jag fyllde 20 och att mamma o pappa hade ordnat kalas till mig med jättemånga gäster. Jag skulle komma till festen hoppandes ut ur ett flygplan. Men sedan var det ingen kvar när jag kom till festen. Jag grät när jag vaknade bör tilläggas. Endast en gäst var kvar. Det var en tönt i min klass som tyckte synd om mig. Tack för den John Blund, jävligt schysst.
Nu ska jag sova och drömma om någonting lyckat.
PS. JAG HAR NY TELEFON! WOHO. Om två veckor kommer jag ha samma nummer som innan. DS.
Jag blir galen
Ja, jag vet att mitt nya positiva liv precis har börjat, men jag blir gaaaaaalen på vissa saker ibland. Om det här är hur man lever i lägenhet ska jag köpa ett hus långt ut i vildmarken så fort jag är klar. Ljud ljud, stamp stamp, fniss fniss. Vem i helvete går fram och tillbaka över sitt golv med fyra och ett halvt steg om och om och om igen?! Inte ens öronproppar hjälper, det liksom vibrerar i hela mig av allt dunkande. Jag säger till mig själv: var positiv, det är säkert bättre bara du kommer härifrån, håll ut, 18 dagar kvar. Men helvete heller att det fungerar.
Mitt tålamod håller på att rinna över, jag har ont i huvudet, jag är stressad för städning, plugg och inför Åre. Jag är inte motiverad för fem öre till någonting. Jag har ingen lust längre, vill bara sova bort tiden och strunta i vad som komma skall. Alla dessa borden tar kålen på mig. När jag dessutom verkligen inte skulle behöva den där lilla grädden på moset eller pricken över i:et så kommer det: små irritationer som slår en i ansiktet, petar med en pinne i ögonen på en. Precis det där som jag inte vill känna just nu. Avundsjukan. Irritationen. "Hon är snyggare, trevligare, fräckare"-fasoner. Va i helvete! Bort bort med det.
Jag känner att folk inte litar på mig, inte vill göra som mig, att jag är den veka som bara är ett litet plåster som alltid bara "hänger med". Den som man inte frågar i första hand om tips och råd. Den som inte är lika bra.
Nu har jag skrivit av mig för idag. Dags att byta piller kanske, när man är sådan här en gång per månad? Om en och en halv dag ungefär, då har jag hunnit gråta, äta choklad, beklaga mig för småsaker. Då är jag på gång igen. Jag har miljooner saker att göra idag, och jag har legat i sängen i en halvtimme och irriterat mig på idioten som går ovanför mig istället för att ta tag i mig och göra någon annat. Skyll dig själv.
Här kommer dagens pepp. Och vilket pepp det är då!!
Nu måste vi ruta skrapan.
Lite vits och lite roligt. Har tänkt på att allt blir så mycket roligare om man vänder och vrider på det. Roligast är när man säger det utan att tänka på vad man säger. Här kommer lite kvällskul, saker som jag precis kom på eller saker som är sagt på riktigt, med och utan flit.
Rubriken är tagen ur verkliga livet, när jag skulle (tro det eller ej) skrapa rutan. Tänk så fel det kan bli.
Vad sägs om den här då?
Sinfittningen. Gissa själv vad damen menade egentligen.
Eller att vi ska ta och vägg på klättrarna
Eller att vi ska stänga soffan för det blir så kallt med det öppet
Eller att man blir så kostnad av att gå på toa
Eller att vi ska ta varandra i ringen och sätta oss i handen
Eller att håren blir så strumpiga av att ligga på golvet
Men nu blir jag så spansk av tröttorna att jag ska lägga mig och gå med öronproppar.
Living on the edge
Vad har hänt? Jag börjar väl där jag slutade sist, hemlängtan och packning. Jag var upp i varv när jag skulle åka hem, vaknade en kvart innan klockan ringde och hade den där mys-känslan kvar från gårdagen. Vi hade haft julmys hos Alex med gröt, Sune, glögg, popcorn och dip. Allt som hör julen till! Packade klart, åt frukost, stirrade på det grusiga golvet ett par gånger men tog beslutet att dammsuga lagom till nyår istället. Jaha, tänkte jag. Två timmar kvar tills bussen går. Vad finns mer att göra? Typ ingenting. Lite smågrejer. Satte mig istället och kollade på ett avsnitt av Höök, den segaste kriminalserien i mannaminne, när jag kom på att klockan hunnit bli 11.00. Hoppsan hoppsan. En halvtimme kvar tills bussen skulle gå. Ingen panik. Jag skulle ju bara göra lunch, diska, packa ihop sista grejerna, byta lakan, sminka mig, klä på mig, borsta tänderna, lägga över alla böckerna och datorn i andra väskan, fixa håret, knyta skorna, slänga soporna, gå ut till bussen, leta på biljetterna, lägga ner tandborsten och kissa. Några småsaker alltså. Allt detta blev mer eller mindre slutfört, på ca 31 minuter, och självklart såg jag bussrumpan åka iväg och peka finger åt mig. Det är så skönt när bussar kommer i tid.
Efter 2 minuters funderande insåg jag att tågtiden 12.12 skulle bli lite tajt. Men skam den som ger sig. Knatade iväg till andra busshållplatsen och hann precis få fingret av en till buss. Jag började bli lite småstressad när jag insåg att nästa buss skulle utgå 11.50 och ta 20 min på sig till stan. 2 minuters marginal i tabellen skulle ju behöva mindre än en extra barnvagn för att jag skulle få en händelselös jul i Växjö istället för i Falun.
Bussen var sådär härligt full och stannade på alla hållplatser ända in till stan. Min klocka visade 12.08 när vi passerade hållplatsen innan stationen. Living on the edge börjar bli mitt ofrivilliga måtto och kännetecken. 12.10, bussen blinkar och kör in på stationen. Måste köra runt hela stationen för att hamna på bästa platsen, längst bort från tåget. 12.11, tåget inkommer till stationen, jag håller på att bli överkörd av en buss. Springer i rasande fart och möter alla trevliga passagerare som precis har klivit av tåget. Härligt med nya bekantskaper. Väl framme vid tåget träffar jag den humoristiska tågvärden som snällt förklarar att tåget är fullt "tyvärr". Jag gormar åt honom så gott jag kan i min flåsande att han måste skoja. "ja. hoppa på" säger han, utan humoristisk ton på rösten.
Varför vara i tid när man kan vara optimist?
Två dagar och 1 timme
Om så länge sitter jag förhoppningsvis hemma i hallen och tar av mig mina skor. I Falun alltså.
Idag är det måndag, det betyder att det var söndag på riktigt igår och att det nyss var helg. Härligt! Äntligen fick jag en undanflykt att göra av med alla mina pengar. Så himla jobbigt i vanliga fall. Helgen var rolig, spännande, mysig och trevlig. Innehöll inte några jättecoola överraskningar mer än nya bekantskaper som jag tänkte börja underhålla för att inte tappa samt två relativt tidiga kvällar. Vi kan instämma allihop om att det inte är lika roligt att gå ut längre och att efterföljande hemska sanning kommer i nästa stycke; vad ska man annars göra? Det är långt ifrån tråkigt att gå ut, men så där fruktansvärt roligt som det var förut, är det inte längre.. Kanske är det modet som är på villovägar, kanske sinnet som har förvisats till bättre breddgrader eller kanske jag bara längtar hem fruktansvärt mycket.
Jag har blivit lite sämre i största allmänhet, om jag får lov att dra en klagovisa. Jag har aldrig varit mästare på att höra av mig, snarare tvärt om. Finns det något pris på att höra av sig kommer det verkligen inte gå till mig. Vilken tur att jag har vänner som tänker ett steg längre och vill leka ändå. Än så läge. Skärpning karman!!
Ett rum som ser ut som skit skulle mer än gärna vilja synas igen. Jag flyttar ju snart och det vore ju synd att börja packa och städa tre dagar innan så jag tänkte försöka fixa med det nu istället! Puh, önska mig lycka till. Framförallt skrivbordet. Det mår inte så bra. Väger lite för mycket tror jag. Fått i sig lite för mycket mat och sånt, precis som den tillfälliga ägaren.
Puss och kram, ses på stan. (?)
Att använda förmåner
Jag är en sån där tjej som måste utnyttja alla spännande rabatter och erbjudanden jag får. Nu syftar jag alltså inte på sexuella tjänster, utan saker som har med samhället att göra. Helst ska man få en extra slant i kassan eller billigare saker. Jag har idag fyllt på mitt skype-konto med 100 spänn. Skype måste vara det bästa som finns. Okej, det är inte lika mysigt att ringa med datorn som med telefonen, men det är sjukt mycket billigare. Dator till dator är helt gratis, till hemtelefoner och mobiler i sverige 16 öre/min. Det fungerar som kontantkort, att man ringer tills det tar slut och om man vill kan man istället skaffa abonnemang och ringa fritt till alla hemtelefoner för 35 spänn i månaden. Värt om man har vänner med kassa abonnemang på mobilerna (dvs. allt utom tele2) eller måste ringa långa sega samtal till släktingar.
Åter till saken: Det här är ingen sexig eller spexig historia, så om du är ute efter mer än bara information kan du ju gå hem nu. Jag har diagnos från Landstinget Dalarna, och då får jag rabatt på apoteket i Dalarna. Kruxet här är att jag kom på den briljanta idén att folkbokföra mig i Växjö för att få lite klirr i kassan i form av bostadsbidrag. Mina härliga förmåner på apoteket försvinner då eftersom de bara gäller i Dalarna och istället får man en liten peng per år av Kronobergs landsting att gå till ica för istället. Jättebra. Men hur fungerar det då? Zappade in på Kronobergs hemsida och letade febrilt i en halvtimme vem man skulle kunna ringa, och vad "min" avdelning kan tänkas heta. Nada. Nähäpp.
Fortsatte tappert att ringa till Dalarna, där jag blev kopplad till arkivet. Trevlig dam i övre medelåldern (vild gissning) som efter mycket om och men rådde mig att ringa till Växjö lasarett trots allt. Fick även reda på den upphetsande informationen att min journal alltid kommer att befinna sig i Falun, hur mycket jag än flyttar runt. Bra att veta (?). Nå ja. Styrde min skyping vidare mot sjukhuset i Växjös växel, blev kopplad till damen som har hand om utbetalningarna. Inget att hämta där heller. Hon rådde mig att ringa till växeln (!) och bli kopplad till en dietist. Sagt och gjort, växeldamen kopplade mig till något kontor av något slag som inte hade en aning vad jag pratade om. Efter en liten stund kom hon på vad jag menade och bad om mitt personnummer och telefonnummer så att en dietist ska ringa mig när någon springer förbi kontoret.
Nu sitter jag alltså här och stirrar på telefonen och väntar på mrs. dietist som ska meddela om jag får mina 1700 spänn per år eller inte. Alla dessa samtal kostade mig 2 kr och 98 öre. Inte helt fel.
7 minuter
Så lång tid hann föreläsningen hålla på innan den första bakfulla personen sprang ut. Det var härligt ursållat i raderna på föreläsningen, men tentafest är inget förslag, det är obligatoriskt. Jag klarade mig till rasten 10.30, mest för att han inte hade någon rast tidigare som man kunde smita på. Varför ansträngde jag mig ens att gå upp? Nej, bakis på en onsdag på en uppstartsföreläsning är inte okej.
Igår var den stora tentadagen. Det gick, tro det eller ej, över förväntan. Men så var mina förväntningar att det enda jag skulle kunna skriva var mitt personnummer. Allt över 20 poäng blir en stjärna i himlen, av 100 poäng alltså. Trodde att det skulle vara svårare än det var. Och det var ändå apsvårt.
Tentafesten kändes inte så aktuellt till en början, men bangar vi någonsin? Nej. Det blev en cheesecake gjord av mig, glögg och mys hos Alex först innan vi gick vidare och spillde ned hos Walle med alla bästa klassisar! Mycket folk på stallet ändå, trots tisdag. Men så märktes det att klassen var där... Vissa körde på hårdare än andra och jag ger en eloge till dem som ändå var på föreläsningen i morse, 9.15. Starkt jobbat.
Nu ska jag mysa ner mig och må lite dåligt framför en film, helt klart en av de roligaste kvällarna på länge igår!!
