It's all about the genes.

Spanjorskorna i min korridor äter skorpor, chips och olivolja till lunch. De måste ha sjuuukt härliga gener eftersom de är smala som attan ändå. Här sitter jag och kämpar med fisk, sallad och lättkeso men som man säger: it's all about the genes. Jag har aldrig varit riktigt riktigt tjock. Det skulle vara lite kul att prova på ett tag faktiskt! Inte lite bullmage utan riktigt TJOCK! Tänk vad förvånad mamma skulle bli när jag kommer hem till jul och har gått upp 20 kilo. Fniss fniss. 

Ego-boosting

Varför inte låta en liten bytis (aka hafid f. 1975) ge en komplimanger över cyberspacen?

[17:17:01] Hafid säger: 
do you have a boyfriend evah?
[17:18:47] Hafid har anslutit till konversationen
[17:18:49] Evaah säger: 
no i don't
[17:21:03] Hafid säger: 
how come a girl like you 
[17:21:08] Hafid säger: 
are you crual with guys ;)
[17:21:50] Evaah säger: 
nope, they just don't want me :) or the right guys doesn't 
[17:22:57] Hafid säger: 
i think they are blind 
[17:22:58] Hafid säger: 
hehe
[17:23:56] Evaah säger: 
yeah, me too
[17:25:10] Hafid säger: 
i really like you so much and you are nice person and so beautiful too 

Puss på Hafid. 

Nystart

Nu är jag på G igen. Efter en helg med sneda fyllor, klagomål och film är jag back on track igen. Två veckor kvar till tenta i mikroekonomi. Hej och hå vad det går! Vi var livs levande frågetecken på föreläsningen i morse. Tur man inte var ensam iallafall.. Stackars läraren. Har suttit hela dagen idag och tragglat igenom uppgifter efter uppgifter till klockan närmade sig halv 5. Inte illa pinkat! Har dock "lite" kvar innan jag är på g på riktigt. Nu jävlar ska jag fixa nästa tenta också. Kanske till och med bättre än förra? Eller? Haha, nej. 

Nu har jag börjat mitt nya liv som innebär träning och hälsosammare helger. Lagom till jul tänkte jag vara igång och synas riktigt! Har min privata coach i andra delen av sverige som har lovat att tracka mig och tjata sönder mig om jag inte tar mig till gymmet. Jag klarar allt!

På tal om tenta, så här kommer en bild som inte har någon koppling med någonting. Eva i sina bästa dagar.  Fnissa lite och tänk på mig när jag (eventuellt) svettas på gymmäh. 

Men ack så snygg!

Avundsjuka.

Det finns en sak i världen som jag hatar mer än någonting annat. Avundsjuka. Det är utan konkurrens det värsta jag vet i hela världen. Jag är tyvärr förmodligen en av de mest aktiva utövarna av detta och det är något som plågar mig och hånar mig dygnet runt. Jag är rolig, smart, snygg, relativt het och söt. Men vad gör väl det när det alltid finns personer som är roligare, smartare, snyggare, hetare och sötare? De har förmodligen även en hel hög dos av självkänsla också. De har allt. 

Idag är en sådan dag då det plågar mig som mest. Jag fick godkänt på tentan. Första riktiga tentan på universitetet. Jättebra, verkligen. Men när alla jag känner fick VG och jag G och jag har pluggat mig till döds, då känns det inte lika bra längre. Det känns verkligen piss. Jag vill bara åka hem och få en glömma-bort-besvärjelse och chilla. Få ett fint jobb och en trevlig pojkvän. Vara lite uppskattad. Känna att det inte spelar någon roll vad jag får på en tenta utan att jag är nöjd och glad ändå. 

Men det värsta med hela grejen är att jag inte kan vara uppriktigt glad för de som det går bra för, trots att jag verkligen vill det! Jag kan verka glad och positiv. Men i helvete heller att jag är det. Är det bara jag som är så här? Är det här förklaringen till allt ont på jorden? Förmodligen. 

Tupplurar

Nu har jag gjort det igen. Satan också. Var på föreläsning från 8-10, satt på bibblan med emelie en stund innan jag tröttnade och gick hem, var sjukt trött. Sedan gjorde jag min ovana, jag lade mig och vilade lite. Aj aj! Vaknade halv 3 igen och hade sovit tre timmar. Mitt på dagen!! Och jag undrar varför jag inte sover bra på nätterna? Men ack så skönt det är. Hann med en hög med drömmar också. 

Var bland annat i tyskland och skulle göra någonting på en stormarknad där jag hindrade en tant att sno emelies telefonkort. Sedan var jag i Falun och skulle gå en promenad när Jonas Apelman kom och sällskapade mig för att vi skulle gå till Lugnet och bada. I maj. Sedan var jag hemma i Växjö och vaknade av att min granne hade släktkalas och jag behövde gå på toa. Då fick jag en överraskning av att de hade tapetserat hela min korridor, förstorat den samt byggt ut toaletten! Woho. Sedan vaknade jag. 



Sådärja

Så har man ätit mat igen. Gång på gång på gång och så även idag. Jag var lite nervös där jag stod vid spisen idag, första gången nästan. Anledningen till det var att jag skulle göra en pastasås. Ingen big deal, kanske du tänker. Men förra gången jag skulle slänga ihop något delikat till min pasta slutade det i katastrof. Därför stod jag där och tvekade. Skulle jag nöja mig med att äta bara bacon till pastan? Nej, blir det skit får jag väl äta bara pasta, tänkte jag och hällde ihop efter eget huvud och med vaga minnesbilder från köket under min uppväxt och min far som slängde ihop det ena efter det andra delikata. OCH VILKEN SUCCE!! Det blev hur gott som helst. Pasta carbonara utan den lilla detaljen ärtor, men OH SÅ GOTT det blev. Har räknat lite på vad måltiden kostade.. Det borde hamna runt 6 spänn. Inklusive tomater, bacon, mjölk, pasta, kryddor. Hur bra som helst. Fortsätter det så här med mat för 15 spänn per dag tills jag får pengar nästa gång kanske jag till och med kan unna mig en skalle ur godisdisken nästa gång på willys. Vilken lyx! 13 dagar x 15 spänn = 195 kr. 150 spänn to go! Det var min studentekonomi det. 

Nästa steg i min matlagningskarriär är att få det att se gott ut. Det må smaka gott, men fy fan vad det ser ut!

Nu har jag ägnat 8 och en halv minut om att skriva om mat. Nu får det vara nog! Nu ska jag ner till Alex och snylta på hennes popcorn. Min första verkligt fattiga månad är kommen. 

Vardagsnöje

Idag är jag på braa humör! Eller ja. Från klockan 10 idag när föreläsningen slutade. Väntade besök av kusin, mormor och moster. De kom förbi vid 11-tiden, sedan handlade vi fika och åkte upp till Anna storkusin (i mer än åldern numera, ska ha barn i januari!!). Fikade, pratade, pratade, fikade. Firade bl.a. att kusin har fått jobb som takläggare i Danmark, fräänt! Tog mig i kragen och ringde min hyresvärd och frågade om de varken hade fått brevet eller mailet om att jag vill säga upp mitt rum. Jodå, det hade han fått. Men vem behöver bekräftelse? Nej just det.. Fortsatte dagen med att åka upp till affärsstaden i utkanten av Växjö, samarkand. Tro det eller ej, men här är det häftigt att döpa ett handelsområde efter en Uzbekistansk stad. 

Nu när månadens pengar börjar tryta är det mycket välkommet med både luncher och middagar med släkten. Fick luncha med hela gänget när vi ändå var där och skulle köpa bebistyg, det är naajs. Kyckling och ris <3 Efter handlande och allt prat blev jag fruktansvärt trött och fick skjuts ända hem. Great! Så har man klarat av hela smålandssläkten inom loppet av 3 dagar eftersom jag var hos morbror i söndags också. 

Nu kommer vi till the main reason till att jag egentligen började skriva. När jag kom hem förde jag över lite pengar. Fniss fniss. Jag är så fruktansvärt rolig ibland.

 

May I present

Bästa bästa filmen i hela hela världen.



DANCY TIMES

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev här. Jag har haft fullt upp (faktiskt!). Här kommer en osammanhängande sammanfattning, som ändå kommer att bli för lång för folk att läsa. Kanske ska ta och dela upp den i delar? 

Det första kommer först: Marknadsplanen. 

Aldrig förut har jag pluggat så mycket och under så lång utdragen hemsk tid som med marknadsplanen. Jag har hatat, druckit sprit, ältat och varit sömnlös och orolig på grund av den. Men förra torsdagen blev det äntligen KLART. Redovisningen gick bra, vi fick sämsta godkända betyget man kan få, MEN DET ÄR KLART. Det är det som räknas. Grängesberg blev inte Grängseberg på presentationen, som Alex och JK trodde att det hette. Vi hann vara på biblioteket till klockan halv sju dagen innan inlämningen och finslipa det sista, men ÄNDÅ lyckades sista versionen inte bli sparad, men det fixade sig nog till slut. 

Tjejerna drog på marknadsplansfest och jag satte mig på tåget.  


Lättad och nervös

Konstig känsla jag har i magen nu. Tentan i fredags gick bra, men vi har fortfarande den förbannade marknadsplanen kvar i tankarna. Arbetet blev klart idag, men på torsdag är det slutredovisning för halva klassen, eller om det var en fjärdedel av klassen. Halva klassen betyder alltså 85 pers. 85 PERS! En fjärdedel betyder runt 40! Åh nej, det var ett tag sedan jag gjorde någon läskig presentation för många personer. Sist var nog när jag stod upp i talarstolen i Namibia och med ett tappert försök argumenterade på formell engelska varför det är bra att utbilda ungdomar i sex och samlevnad. Fick fet kritik av en tjej som var dum i huvudet (det är helt sant, hon var knäpp) som frågade mig om jag verkligen ville lära barn i skolan att ha sex.  

Ja, det är väl inte så farligt ändå.. 10 minuters av fame and glory för ekologiskt vin. Det kommer att bli en imponerande presentation. He he he... eeeeh? 

Men på torsdag är det över. Klockan 12.00 är jag befriad från min första kurs och har förhoppningsvis lyckats skrapa ihop mina första högskolepoäng. Då kommer belöningen. 13.28 åker jag till FALUN!!! Åh jag längtar verkligen hem nu. Till mamma, pappa och jens. Jag har så mycket att berätta och det blir aldrig samma sak när man pratar i telefon. Jag ska berätta om mina nya vänner, allt arbete jag har lagt ner på skolan, hur mycket jag tycker om minimajs, hur mycket jag längtar till februari när jag får en egen lägenhet, hur mycket jag har saknat att vara hemma i Falun. 

Det är lite konstigt faktiskt. Jag har nu varit här i 2 månader och känner mig löjligt hemmastadd. Det här dygnet har jag spenderat 9,5 timmar på biblioteket och jag känner mig nästan som medlem i en liten familj av tentapluggande stressade hårdjobbande studenter. Trots att man aldrig har hälsat. Jag har ändrat uppfattning jämfört med för några veckor sedan. Då var jag gråtmild och ville bara hem till Falun och bara ge upp. Nu är jag motiverad och taggad till tänderna. Jag vet att det kommer att gå bra, bara jag pluggar 8 timmar per dag. Helst i bibliotekets tysta sal. Helgerna är räddaren i nöden. Trots att jag måste erkänna att jag har blivit en alkoholist och möjligtvis gått upp något kilo har jag aldrig haft så roligt som under de här veckorna. 

Vi kan verkligen inte uppföra oss när vi är ute. Det nya ledordet kom fram idag: "Guldgäst på Sivans, blockad från Bibblan". Det må kanske stämma. Men jag är glad att jag har gjort valet att plugga nu. Det är roligt! Jag lär mig, och jag är (eller åtminstone blir) smart!

Stora frågan lyder dock fortfarande: Vad händer sedan?



Nu är det kört.

Jag har börjat skriva här, på riktigt. Det är kört för min del. Kanske borde starta med en marknadsföringskampagn som jag har sett att alla häftiga tonåringar gör "hej, fin blogg! kram blondinbella.blogg.se" vafan är det? Är det meningen att man ska gå vidare till dem sen eller? Är det någon som gör det? Eller vaddå, fungerar det? Nej, så långt ska jag inte gå. 

"hej, jag raggar (på dina) läsare. puss/ nastanvuxen.blogg.se" 
"hej, fan vad du är ful. puss/ nastanvuxen.blogg.se" 
"oj, där har du tagit i lite mycket med sminket! snyggt var det INTE!" puss/ nastanvuxen.blogg.se"

Kan helt klart fungera. Vilken respons man borde få? 

Igår pluggade jag 9,5 timmar. Helt sjukt ! Det slutade med att jag skulle dra ett skämt, en liknelse eller vad det nu var. Det kom iallafall fram fel "Som man ligger får man bädda". När jag gick från toan hos Julia sade jag "Man blir kostnad av att gå på toa" Slutsats: Arbetsskada gäller även för skolgång. 

Nu jävlar!

Gasen i botten. Tentan kommer att klaras, det känner jag på mig. Allt detta jobb måste ha ett slut. Snälla ekonomistyrning, gör ett slut på dessa 9-timmars pluggdagarna. Jag har aldrig i hela mitt liv pluggat så här mycket. Jag har skrivit slut på två block redan. TVÅ BLOCK! Anledningen till att jag har smärta i högerarmen? Vi kanske har kommit fram till svaret. 

Produktiv dag idag, men den är inte på långa vägar slut än! Håll ut nu Eva. Tänk på minimajsen som belöning. 

GALET.

Ekonomistyrning är roligt. Men ibland inte. Det är inte så roligt när jag inte förstår, när det liksom tar stopp mitt i djungeln bland räntor, likviditeter, vinstmaximeringsmodeller och kassaflöden. Jag blir som en leguan på Grönland. Helt fel. 

När man sitter där i el bibblo (som vi väljer att kalla den för att låta cooola) börjar man istället lyssna på skvaller från borden intill. Just idag satt det en kille där som är så sjukt rolig så jag får hålla mig för skratt. Inte nog med att han är lika kort som mig och pratar bred skånska! Han kan dra skämt också. Är det medvetet? Ingen som vet. Till saken hör att han läser något som har med ekonomi att göra, med mycket jobbiga modeller och uträkningar. 

"Jag förstår verkligen ingenting! Om någon skulle be mig rita det här på tentan skulle jag kunna rita en kanelbulle." Helt rätt inställning! 

"Jag förstår mig inte på det här med siffror. Det är som fåglar, de bara flyger omkring. Text går bra, men fåglarna bara flyger!"

Åh vad jag längtar efter mina räknekurser. Jag kommer vara som lejonhannen i gruppen, som indianhövdingen i stammen, som stadsministern i stadshuset, som fisken i vattnet. Eller återigen som Leguanen på Grönland. Helt fel. 

Nu ska jag sova och vakna upp som lösningen på alla världens problem. 



Soundtrack till drömmar

I morse snoozade jag två gånger. Under den tiden kommer jag alltid ihåg mina drömmar. Just idag hade jag en helt störd dröm som handlade om mitt lördagsragg, andra snoozningen handlade om en typ inhemsk folkgrupp som var på en lång resa för att göra kvinnorna till kvinnor i stammen. Jaja, sjuka saker händer. Men det jag vill komma till var att när jag vaknade hade jag en låt på hjärnan, som de här inhemska kvinnorna hade sjungit på, som soundtrack till drömmen.

Härligt va!

Lägenhetsbyte!!

Nu är Eva Happy! Jag har nämligen träffat en grabb som heter Nils. Han ska åka till Berlin o plugga i 3 månader under våren och vi kom på den mycket smarta idén att jag kan ju hyra hans lägenhet undertiden! Nils är glad som slipper vara utan hem när han kommer till Växjö igen. Jag är glad som hinner få massa köpoäng undertiden, och slipper uppsägningstid på Nils lägenhet. Allt är bra, alla glada! På onsdag ska vi skriva kontrakt och bestämma hur mycket grejer han kan behålla i lägenheten och när jag kan flytta in! Hur bra som helst!



Down

Förra natten hade jag jättesvårt att somna. Låg och grubblade som vanligt antar jag. Lade mig i sängen vid 12, somnade runt 2. Försov mig dagen efter, en hel timme. Missade hela värdefulla matten, som jag verkligen hade behövt vara med på. Inte nog med det kom jag för sent till nästa föreläsning! Trött, grinig och bitter var jag när vi gick hemåt. Någonting kändes fel.

Jag klev innanför dörren, tänkte lägga mig och dö i ett hörn (känslorna var på topp) och då ringde mamma. Typiskt! Hon berättade att pappa var inlagd på sjukhuset för att han hade ett tryck över bröstet. Över natten!! Där sprack dagen. Han mår bra, men ÖVER NATTEN klingar högre tycker jag. Pluggande i biblioteket, gick inte så bra. Sedan blev det natt och jag sov gott. Nu väntar pizza och sedan FEST ikväll (och torsdag, fredag, lördag..)

Ekonomhelgen stundar


Började veckan med att jag tränade (!) och har därmed räknat ut att jag har utnyttjat första månaden av mitt träningskort (om man jämför det med engångsträningen som ligger på 100 spänn). 24 gånger till så har jag utnyttjat 12 månader (av det jag skulle betalat för engångskostnaden vs. kortkostnaden). När jag stod där och motionerade fick jag en snilleblixt! Jag ska köpa vit eltejp och tejpa mina snygga sköna högklackade skor med! Jaha, tänkte du kanske nu. Varför i helvete vill man ha ett par vita skor? JO, det är nämligen så att ekonomhelgen inleds idag. En helg fylld med roliga upptåg, bland annat White Night. En av studentpubarna klädes i vitt och det är dresscode "charmant vitt". Jag är ju inte den som är den, utan måste alltid gå in för att vara vit. Vit bh, trosor, skor, byxor, tröja, linne under tröjan, halsband, HÅR (köpte sprayfärg idag eftersom det inte fanns någon vit peruk), örhängen, armband, ögonskugga. Yes, jag tror det var allt. Skorna blev utmärkta med vit eltejp. Mina väninnor är sjuka av avund och jag kommer förhoppningsvis vara vitast av de vita. (man kanske skulle ha ansiktsfärg? eller är det att ta i?) Det var ju en rolig sak, och jag är sjukt smart.





Som ett gift par

Jag har en vän som jag sköter om varje dag. När jag ligger i soffan om kvällen händer det att jag kikar upp mot min vän och ser att han har det bra. Ibland behöver han sig en dusch, då skämmer jag bort honom ordentligt. Ibland flera gånger per dag, det behöver han nu när det är höst ute. Alla hans likasinnade kompisar tappar löv, men min vän ska minsann hålla ut! I sommar kanske vi tar oss i kragen och går ut en sväng, det skulle han tycka om. Vi brukar prata om ditten och datten. Det brukar dock vara jag som pratar mest, han är en god lyssnare. 

Han var lite ledsen när han flyttade ifrån sin gamla ägare, men det gick över och nu är han fit for fight igen! Han börjar till och med växa lite. Nästa steg i vår relation är att han nog ska få en egen matta. Kanske en badrumsmatta? Det vore ju lite dumt att orsaka vattenskada i mitt lilla studentrum. 

Jag har förresten fått erbjudande om en lägenhet i andra hand från februari till juni. Var och hälsade på i måndags och det blir nog bra! Då får min vän följa med också, om han får plats. Vintern är tuff i Växjö, så jag får hitta en bra plats åt honom. 





Evas drömmar är de bästa drömmarna

Jag kom till en gata med min familj, där det precis hade hänt någonting dumt. Jag såg honom, tjyven! Sprang över till pappa på andra sidan gatan som av någon anledning hade monterat isär mammas cykel. han fick skynda sig att montera ihop den eftersom the bad guy tog mopeden och åkte iväg. Jag följde efter med mina subersnabba ben, höll på att bli påkörd av en bil på övergångsstället, men jakten fortsatte. Upp för en backe, genom ett buskage och sedan såg jag honom. Han satt på gräset framför ett hus. Jag ställde cykeln på gräsmattan och satte mig bredvid honom, det var ju min kusin! Lilla Jacob och jag började spela kort och andra sällskapsspel, vilket var mycket trevligt. Hans mamma, min faster, dök upp. Hon var glad över att vi hade börjat umgås och tog ett kort på oss samtidigt som vi log och tittade in i kameran. 

Det var det!

Annars har jag ätit gluten igår/förrgår/under veckan. Jag mår verkligen skit. Jag tror att chilinötterna är boven, så jag gav dem till Emelie. Eldorados chilinötter

Nyare inlägg
RSS 2.0