Ibland (ofta) när jag är ute så slår det slint i min alkoholhjärna och sticker till av avund i mitt alkoholbröst. Då går jag undan, säger inte så mycket. Stirrar och ger onda ögat till kvällens utvalda tjej/kille. Vilken tur att jag då har världens bästa vän. Nu ska jag berätta vad som hände igår, som nog ingen kan toppa (jo okej kanske ett fallskärmshopp eller en bil), men i människoväg: Jag är lite (okej mycket) bitter på livet. Hon ser, hon förstår, tar med mig ut. Hennes ragg kommer fram till oss när vi står och samtalar. Hon ber honom vänta utanför på henne tills jag är glad igen (han gör som hon säger). Jag blir happy, får mumla ur mig ett eller två skälsord och sedan leker livet igen. 

Det slutar inte här. Vi är alla skapligt bakfulla idag. Gissa vad detta flickebarn gjorde precis? Bjöd över mig på glögg och pommes (antagligen med sås till) för att myyyysa. Åh hon läser mina tankar. 

Jag gjorde allt jag kunde för att gottgöra henne. Visa min uppskattning och all min kärlek: