Jag är en mästare på att lämna (och glömma) saker vart jag än går. Igår hade jag en matlåda, en gaffel och en vante i min kusins bil, ett nagellack, en tröja och en skvätt sprit hos Johan. Inte nog med det så har jag min laddare hos Alex, en indiandräkt hos Emelie och (kanske) en skvätt sprit kvar hos en till klasskompis. Så kan det gå. Idag var jag hos min mormor med alla mina braiga släktingar och åt mat, mat och lite mat. Umgicks, pratade i 5 timmar i sträck, lekte med söta kusinbarnet och lade fram namnförslag till den kommande bebisen. Underbar dag! Vilken tur man har dem alltså.. 

En grej som var lite kul var när min moster berättade om den första gången hon skulle få träffa min (då blivande) pappa när de precis hade flyttat till Falun. När de kom hem till deras nya hus satt det ett bröllopskort på kylen och min moster suckade och sade "en gift man! Typiskt...". Jag hade aldrig hört talas om att min pappa varit gift en gång innan och höll på att smälla av. Sedan kom det fram att det ju var min pappas tvillingbror som hade gift sig och skickat tack-kort. Så klart. 

Nej, nu har jag bara 11 dagar kvar tills jag kan sätta mig på tåget hem och sluta ignorera min förkylning. Ska bli skönt! Men tills dess existerar den inte, framför allt inte i morgon, då är det JULSITTNING! Asball!