Nu har jag tänkt på en sak igen. Jag fick höra en komplimang häromdagen. En för mig typisk kill-komplimang. "Du ser ju inte direkt dålig ut" som betyder ungefär "du är snygg". En rutinerad svensk som jag har lärt mig detta, men hur blir det för en invandrare som har lite svårt med svenska språket? Det måste bli PRECIS tvärt om. Du ser dålig ut. Tack för den komplimangen då. Det är bara att titta vilket slit jag har med negationer på andra språk, dvs. på franska. Hur är det på engelska? Svårt? NOOT. Där kom det igen.

Nu fick jag en ny idé, vilket jag får ganska ofta. Hipp Hipps "Svenska för nybörjare" måste ta och göra en ny upplaga som heter "Raggningsrepliker för invandrare". Programmet ska ta upp saker som "Raggningsrepliker du ska undvika", "Negationer som komplimanger" samt "Klassiker vi aldrig glömmer". Succe? Jovisst.

MVH. Raggningsreplikaren själv.

Nu har jag tänkt på en sak. Det gör jag faktiskt ganska ofta. Den här gången när jag tänkte tänkte jag på varför man tänker. Varför tänker man på saker när man går någonstans, varför tänker man alls? Vad är det som "utlöser" tankarna? Jag menar, om jag nu går och tänker på en sak när jag är på väg till skolan, det är mörkt, kallt och blött. Hur associerar jag till det jag efter ett tag börjar tänka på? Barndomen, uppväxten, semestrar, skoltiden, vänner, ovänner och så vidare i all oändlighet.