Livet som allmänt
Det går upp och det går ner. Nu är jag på toppen. Jag skrev tenta förra veckan som gick halvdant, men håller tummarna på att jag åtminstone klarade godkänt.
Helgen spenderades med bästa Phillip i Göteborg, han kom hem från en 3 veckor lång USA-vistelse och var jetlaggad men jätteglad och vi speedade på hela helgen och var ute o drack öl, var på liseberg, var på styrbord/barbord, var på bio, gick på stan, middag med phillips familj och phillip hade första dagen i skolan. Nämnde jag att detta bara var en helg? Mycket trevlig helg, men på vägen hem blev tåget två timmar försenat och jag kom försent till jobbet. Inte lika roligt. Kom hem efter helgen igår klockan kvart i tio, aningen sliten. Men efter 11 timmars sömn är jag fit for fight igen!
Hoppas hoppas Phillip inte har lektion på torsdag, då kommer han hit på onsdag kväll :)
Nu ska jag äta o sen ska jag med mina bästa tjejer Alex o Julianta o shoppa loss inför kräftskivan i morgon. GÖTT ska det blii! Äntligen får man träffa sina vänner och härja runt i glädje och i sorg (tentatider). Puss på bästa!
Jag ringer två gånger
När någon ringer till mig svarar jag alltid. Svarar jag inte har jag antingen haft telefonen på ljudlös och jättehög musik i lägenheten, eller så har jag glömt den någonstans. Jag svarar alltid i telefonen. Förutom på jobbet, förbjudet. Jag älskar när någon ringer till mig. Om det så är strumpor, pojkvän, mamma eller tjejsnack det handlar om, Jag Älskar Det. Sedan att jag kan vara lite grinig och inte ha lust att prata är ju en annan sak, men bara insikten att någon ringer till JUST MIG är jättekul.
När jag ringer till folk som inte svarar ringer jag alltid en extra gång. Bara för att kolla att det inte var av lathet denne inte svarade i telefonen. Phillip och jag har lite olika syn på det här... Om han står i duschen ringer han upp när han är klar. När jag ringer andra gången tror han att det är mycket viktigt (vilket det ju alltid är, såklart, när jag ringer) och svarar.
Att ringa två gånger är ju som att vara lite desperat. Det är väl bara att inse, jag är lite av en stalker.
Tågblogg
Phillip är som tidigare nämnt i USA. Jag hade tänkt och trott att vi, under de här veckorna, inte skulle höras mer än via ett vykort från Seattle. Det tog en liten vändning när jag kom på att 6 öre per minut inte var en farlig summa till en amerikansk mobiltelefon via Skype. Jag ringde en kväll efter afterwork på Café Deluxe innan jag somnade med en äcklig sallad från Statoil och en dyr dvd med Kenny Starfighter. Vi pratade i några minuter innan Phillip skulle fortsätta köra fina bilen och leta kändisar.
Det är trevligt att ha Phillip som kille. Jag är inte bortskämd med fasta förhållanden, mest på grund av mina skyhöga konstiga krav på desamma. Nu har jag hittat någon som förvånar och charmar mig varje gång vi ses. Det är trevligt.
Nu sitter jag på tåget mot Växjö från Falun. När jag åkte i morse runt 7 grät mamma och jag såg att pappa i smyg torkade en tår när vi satte oss i bilen. Vi kom fram till stationen och jag klev ur bilen. Det slog mig en sekund att komma på att vi, i all gråt, glömt biljetterna på anslagstavlan. Jaha, 5 minuter kvar innan tåget går. Vi hinner aldrig. Det var bara att ta sig tillbaka hem innan pappa körde mig till Gävle.
Äntligen kom jag till tåget och här sitter jag, har lagt 19 kronor på 30 minuters internet för att ringa Phillip. Inget svar. Istället får jag lyssna på en liten flicka som slår i min stolsrygg samtidigt som hon pratar med den högsta rösten jag någonsin hört om sin mormor/farmors ålder. ”Du är HUNdra år.” och damen bredvid säger ”Nästan. 57”. Flickan klämmer i från tårna i Amy Diamonds ”It’s my life” och mormor/farmor säger ”Jättefint”.
Nu är jag snart framme i Stockholm och pappa skickar ett sms. ”Rolf Lassgård sitter i samma vagn som dig!”. Nu ska jag ut på Lassgård- jakt.
As time goes by...
Så var jag i Falun igen. Denna gång utan Phillip och ingen telefonkontakt heller. Jag saknar honom, trots att det bara har gått en vecka sedan han begav sig mot USA på semester med släkt och familj. Har inte riktigt fått klart för mig vad de ska göra, mer än att det är 9 timmars tidsskillnad. Dvs. Man kan höras mycket begränsade tider. Nu borde klockan vara halv 6 på morgonen, halvkul att ringa då kanske.. Blir väl lite senare kanske.
Främsta anledningen till att jag är här är att mina föräldrar firar 50 år. Med det kommer en hejdundrandes fest, där jag har ställt upp som materialare inför deras kompisars spex, bålblandare och såklart vindrickare. Kalaset var mycket trevligt med musik, spex, SUPERGOD MAT och trevligt folk. Vuxet folk kan också vara trevligt ibland...
I morgon bär det av mot småland igen, närmare bestämt 07.40. Av någon anledning fick jag varken med mig ipod, hörlurar eller headset, vad hände där? Nåja. Alltid roligt att vara hemma, trots att det inte hanns med någon kompistid. Jag tänker att det är en dag i morgon också, man får akta sig för att bränna på i 110 genom att fylla ALL sin tid med massor att göra.
Nu ska jag ut och promenera en stund. Själv. Lyssna på någon sommarpratare. Är sugen på Petra Mede, Alex Schulman och Ingvar Kamprad. De lär väl hinnas med på tåget också...
