Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på det här med hur man ska prioritera och vad man hinner respektive inte hinner med. Jag har ju aldrig haft pojkvän förut, utan alltid varit den som har stått brevid och muttrat "hm jasså, här väljs man i andra hand.." så därför är det hemskt svårt för mig att veta hur jag ska förhålla mig till det här. Å ena sidan är mina vänner mina vänner även om vi inte ses varje dag, men å andra sidan växer man från varandra om man inte ses så ofta. Saker som vardagsprat, vad man åt till lunch och sådant som jag tyckte var kul att prata om för något år sedan har liksom kommit i skymundan till fördel för andra saker. Det har istället ersatts av vuxenprat om framtid, skola, jobb och det här med kvalitetstid har istället kommit fram när man ses mer sällan. Nya saker kommer in i livet, andra kanske behöver falla bort. Jag har varit där om och om igen. Valet mellan scouter, konf-ass och kör. Valet mellan piano och cello. Valet mellan jobb och fritid. Valet mellan föräldrar och vänner. Och nu, valet mellan pojkvän och vänner..

Sökes: Den optimala kombinationen

Jag är ingen perfekt tidsplanerare, det får jag väl erkänna. Men ibland måste man acceptera att man inte hinner hålla kontakten med alla fina vänner där ute utan får lov att ta en "uppdaterings-date" när det hinns med. Det handlar inte om att vissa är bättre än andra. Det handlar om vad man gör just nu, hur ens livssituation ser ut just nu. Jag tror att vi behöver komma ihåg det när vi känner oss lite ensamma och bortglömda. Man behöver inte vårda alla sina vänskaper dygnet runt eller hela tiden, det går inte. Däremot tycker jag att man ska ta tillvara på de tillfällen som ges och uppskatta dem när de kommer. DET är inte att ta sina vänner för givet, det är att uppskatta dem när man kan.

Ibland blir jag i extas för nya roliga saker. När jag upptäcker att ALLT ÄR SÅ ROLIGT vill jag göra ALLT PÅ EN GÅNG och det ska ske NU NU NU. Det är kul ett tag, tills saker krockar, går fel, börjar bli jobbigt och man upptäcker att allt det där roliga har gått över till en massa måsten och krav som ställs på en. Varje gång går jag in i väggen, sitter ensam och apatisk hemma och tittar på någon serie och tänker - att jag aldrig lär mig.. Så går det några månader, så är jag där igen. Mitt största problem i livet är att det finns så mycket roliga saker att göra och människor att känna. Men ärligt talat. Hellre det än att känna att denna värld är den tråkigaste av världar och det händer Ingenting. Nu blev det här visst ett lång långt inlägg, men mycket vettigt har kommit ut!

Puss och Kram alla mina fina vänner!