När jag bodde hemma i Falun kändes det härligt med jul, men lite som vardag med "extra krydda". Finare kläder, röda gardiner, presenter och massor med god mat. Det var speciellt och roligt, men inte sådär överdrivet hemligt smusslande och inte kunna sova för alla julklappsnerver. Farmor kom- som vanligt. Pappa gjorde köttbullar- som vanligt. Lagom till den bra filmen efter julklappsutdelningen somnade vi i soffan- som vanligt.

Nu däremot är det en helt annan grej. Jag började tänka på julklappar i november, har längtat sedan i oktober när jag var hemma sist och nu på slutet kan jag inte sluta ringa mamma, pappa och Jens och fråga hur läget är, vad de gör, vad de äter och om den där julklappen jag redan vet att de har fixat men jag frågar ändå för att jag längtar efter att vara hemma och prata med dem. Det spelar för första gången ingen roll vad jag får i julklapp, jag vill bara umgås med de där hemma i evigheter! Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att vi ska sitta uppe tills sent och prata och rimma tillsammans och jag ska köpa ett sällskapsspel som vi ska spela hela familjen tillsammans.

Julen ska aldrig ta slut i år! Jag ska lussa på morgonen för huset, jag ska göra snölyktor, jag ska skriva rim som är så långa att de skulle kunna vara en novell, jag ska gå upp tidigt varje morgon för att inte missa en endaste minut. Jag ska gå i hälarna på alla jag tycker om och prata med dem tills de somnar. De ska umgås så mycket med mig att de till slut ska BE mig att åka därifrån.

Falun, nu kommer jag!

Att Trygg Hansa är min före detta arbetsplats kanske ingen har missat. Jag ångrade mig 100 gånger att jag sade upp mig under min kvarvarande vecka, men i efterhand ser jag att det var ett MYCKET bra beslut!

En gång i slutet av juni skulle vi ha en tävling på jobbet. Det var en team- tävling som innebar att alla fick kämpa för lagets bästa. När man hade sålt fick man utföra diverse uppdrag och tävlingar som bestod i att minigolfa, spela plocke pinn, träffa en piltavla med chefernas ansikte där närmast högsta chefen vann, och så vidare... Det var en jämn kamp där vi, som då satt i utbildningsteamet, vann. Priset skulle vara "värt att tävla för, ni kommer inte ångra er" och det tisslades och tasslades om vad det skulle vara.

Kvällen började gå mot sitt slut och vi klappade varandra i ryggen, sade "good job" och nickade nöjt åt varandra. Övervåningen var dukad med fin duk, champagneglas, de mjukaste stolarna och tallrikar i Porslin. Det fanns en hake. Det var bara 15 platser. De andra vanliga stolarna och borden stod som de brukade göra. Små grupper med de typiska stolarna och borden som man ser i alla fikarum som tillhör kontorslandskap/ skolor/ offentliga miljöer. Små bordsdukar i papper för att de inte ska behöva tvättas.Vi blev bjudna till bords. Vi bjöds på champagne och vin. Vi bjöds på en buffé bestående av rostbiff, frukt och grönsaker, potatissallad, bröd och tre sorters ostar. Det var underbart! I bakgrunden spelades "the winner takes it all" på repeat och vi skålade.

Vad fick de andra, kanske ni undrar? Jo, de fick sitta bredvid och dricka billig öl och äta bullens korv med korvbrödbagarns korvbröd. Och titta på de Bättre.

Det är vad jag kallar belöningssystem!

Herrejösses vad glad jag är över det. Idag har jag skrivit en till tenta, denna gång i ekonomisk rapportering, om det säger er någonting. Nej, tänkte väl det. Idag är det tisdag, satt och skrev tenta i 4 timmar och 55 minuter, kom hem, ont i huvudet, cyklade till gymmet på simhallen där jag har en gymkort som väldigt sällan används... Men det var så sjukt skönt att äntligen träna! Varje gång tänker man "åh vad skönt det här var, det här ska jag göra oftare!", men gör man det? Nej. Avslutade gymmandet med bubbelpool, bastu och en lååång varm dusch tillsammans med simskoleklasser. Men ack så skönt det var. Rekommenderas! Nu ska jag börja plugga till nästa tenta, som är på måndag. Nämnde jag att det är tisdag idag? Jaha det gjorde jag visst.. Jag längtar så fruktansvärt tills mitt jullov startar.

Jag kommer ihåg en gång när jag läst i en tidning om havrefras gjorda av majs istället för havre. Förväntansfull åkte jag med med pappa till city gross och sprang så fort jag kunde till fling- hyllan för att läsa innehållsförteckningen. Det var väl klart att de var tvungna att proppa i en massa vetemjöl också.. Jag gick ut till bilen och grät för jag blev så besviken. Än idag är jag sur på dem att de inte ens svarade på mitt mail om felaktig reklam som jag i stundens hetta skickade till vetemjöls- sabotörerna. Små ting som följer med en i livet. Lika gråtfärdigt glad blir jag nu när jag får köpa glutenfri pizza på en riktig pizzeria där de har bakat bottnen själva, halleluja! Skit samma att den är hälften så stor och 10 kr dyrare, all worth it! Och folk undrar varför jag är med på läger för barn där alla känner sig likadana :)