I somras var jag på Gotland som lägerledare. Där var också Boel, astrevlig tjej från Göteborg, ledare. Det visade sig att Boel jobbade på samma jobb som min gamla assistent och numera vän Sanna och det var ett jäkla sammanträffande. Vi sade hej då efter lägret och jag blev senare inbjuden till hennes kalas i Göteborg som skulle äga rum i slutet av sommaren. Jag och Ida tyckte det verkade som ett helhäftigt kalas och beställde biljetter och bestämde med Sanna att vi kunde bo hos henne under vistelsen. Boel ringde senare upp och sade att kalaset var inställt. Det gjorde inte så jättemycket för oss då vi tycker om Sanna och varandra och var peppade för shopping och sista-helgen-innan-eva-flyttar-till-växjö-gör-vi-något-kul-i-Göteborg. Boel har en liten ovana att tappa/supa bort telefoner så jag fick hennes pojkväns nr, eftersom hennes pojkvän och hennes vänner skulle fixa någon överraskning till henne den helgen vi var i Göteborg där vi också var inbjudna. Det verkade som ett himla krångel att ta sig ut till där de nu skulle vara och fira henne så vi pratade med pojkvännen och sade att vi inte skulle komma ändå. Vi hängde med Sanna och Marcus under helgen istället.  

Helgen tog slut, jag flyttade till Växjö och började i en klass där jag träffade Alexandra. Alexandra kom i samma nollningsgrupp som Julia, som jag också lärde känna och klickade bra med. Julia bor ihop med Emma och de kommer från Göteborg och är barndomskompisar. En kväll skulle vi ut på fest och vi kom in på att jag var glutenintolerant, varefter Julia och Emma säger "vi har en kompis som är det" och jag säger att jag känner en tjej från Göteborg med glutenintolerans. Javisst var det Boel! Häftigt och lite konstigt sammanträffande. 

Nu till det som hände i helgen, för det här är ännu mer konstigt : 

Vi åkte hem till killarna (Julia+Emmas kompisar sedan barnsben som också känner Boel) och vi sitter och har trevligt. Det kommer lite mer folk och någon säger "Hej Carlos!" och det ringer en klocka hos mig. Carlos, Boels f.d. pojkvän, har lärt känna Boels kompisar och hänger nu med dem. Carlos är alltså den f.d. pojkvännen vars nummer jag fick i somras när vi skulle på festen (som dessutom någon av killarna som vi var hos var med och arrangerade). Jättecoolt! 

DET KOMMER MERA : 

Jag pratar med denne Carlos, och han säger att han är från Mora. Kul att träffa en dalmas i Göteborg, tänker jag, och frågar varifrån i Mora? Han svarar att hans föräldrahem är mitt över vägen från sjukhuset. Nu börjar det här nästan bli lite läskigt. En av min mammas bästa väninnor bodde där, och självklart visste Carlos vem det var. Inte nog med det. De har varit grannar i alla år de bott där och han är bästa kompis med min mammas väninnas son och f.d. klasskamrat med min mammas väninnas nya mans son. Min lillebror Jens har numera pingisbordet som Carlos och hans kompis spelade på när de var små. JÄTTEKONSTIGT!!!

PUH. Klart. Lilla lilla Sverige, vart är vi på väg?