Jag har gått in i en vägg, surprise surprise! Jag pratade med en intelligent kvinna på skolan som sade till mig: "Det är väl bra att du jobbar, pluggar, har pojkvän i göteborg, tycker om att festa och umgås med dina vänner, har dina föräldrar i falun och tycker om att engagera dig i saker. Men var har DU din tid? När tar DU hand om DIG SJÄLV?" Jag kom dit i tron om att det är min studieteknik som kärvar. Bullshit, tänkte jag när jag gick därifrån. Det är inte någon jäkla teknik, jag har bara för mycket att tänka på.

Sedan åkte jag till Göteborg och hängde med Phillip all weekend long. En trevlig och mysig helg som vanligt, men det är trots allt lite påfrestande att alltid "behöva umgås hela tiden när man ses". Vi ses typ varannan helg och ibland oftare. När vi ses ska vi TA VARA på varje minut. Inga vardagsbekymmer, bara helgplaner. Vi har förhandlat oss fram till en lösning. En spännande, drastisk lösning. En lösning som kommer vara lite jobbigt tills det är 100% bestämt, men det är en lösning. Mer om det när det är klart.

Jobbet sätter käppar i mitt livshjul. Förjävligt är det. Det får nog bli det som får falla bort till förmån för viktigare saker här i livet :)

Det var en del berättande.. Stress och press ska bort och Eva ska bli en heltids-glad tjej igen!