Dags!
Nu sitter jag här, väntar på att bli upphämtad och vidare åka mot Borblänget och vidare ut eventuellt på S2, ska bli mycket najs! Jag gjorde världens tabbe för 10 min sen och min mamma kom på mig att jag feströker (det är en liten ovana jag har ibland, inte så ofta..) skiiit. Kanske hon tar tillbaka alla trevliga presenter? Hopefully not! Har fått en massa trevliga klappar må jag säga. Nu ska jag dra!
Hej
Ett (f)estligt land.
Så blev det, efter tågmöten med en politiker och två gangsters, hemkomst för Eva till Dalarna. Sjukt god mat och mysigt iskallt rum. Jag tror det heter spara el nu för tiden. Istället för att familjen ska sitta sysslolösa så här helgen innan jul tog mor min sig friheten att boka en kryssning till Tallinn som ett litet familjemys med god mat och taxfree. Trevligt initiativ, men oturen förföljde mig hack i häl det första dygnet. Hivade in allt och alla i bilen och jag började backa ut från gården. Lampa lyste, baklucka öppen. Jaha, är väl för vek efter månader av en aning för mycket dricka och en aning för mycket träning, tänkte jag, och bad lillebror gå ut och smälla igen den ordentligt. Han fick inte upp den, och ingen annan heller för den delen. Typiskt. Anledningen visade sig vara min (favorit)väska som hade fastnat i låset på bakluckan och som därför inte gick att få upp eller stänga ordentligt. Efter många minuters lirkande kom vi fram till att det var kört, men att vi måste börja köra för att hinna fram till färjan i tid. Vid en kissepaus vid en rastplats tog pappa till hårdhandskarna och fick lov att operera upp min (favorit)väska med mutter och morakniv. Ett hål i mitt hjärta och min fina (favorit)väska är nu inte längre var den varit.
En båtresa, sjukt tråkig show, galen buffé, fula estländare och en natt senare anlände vi till Tallinn. Kallt som attan och så klart glömde jag myssen på båten. Blir lite kylig och bitter ett tag men fortsätter gå mot den "fina" gamla staden. När vi står vid ett övergångsställe händer det som bara händer i filmer. Det var inte min framtida man som kom och kysste mig på halsen, utan en bil som körde förbi och skvätte lite vatten. Det värsta var att jag blev helt nerskvätt men de andra 20 personerna som stod i närheten klarade sig utan en droppe. Härligt när man känner sig uppskattad av skaparen!
En dag senare som bestod av vandring, vandring, kyla och sjukt goda nachos bar det av hemåt. Trevlig restaurangvistelse och i en paus mellan rätterna när jag var nere i hytten bekantade jag mig med grannarna och lovade att återkomma senare. Sagt och gjort, efter desserten lärde jag känna ett gäng från estockholmo som var störtsköna. Drack friskt och sjöng karaoke mot estländarna resten av kvällen. Härliga grabbar och härligt gung.
Nu väntar bädden och en trevlig julevecka i huset.
Living on the edge
Vad har hänt? Jag börjar väl där jag slutade sist, hemlängtan och packning. Jag var upp i varv när jag skulle åka hem, vaknade en kvart innan klockan ringde och hade den där mys-känslan kvar från gårdagen. Vi hade haft julmys hos Alex med gröt, Sune, glögg, popcorn och dip. Allt som hör julen till! Packade klart, åt frukost, stirrade på det grusiga golvet ett par gånger men tog beslutet att dammsuga lagom till nyår istället. Jaha, tänkte jag. Två timmar kvar tills bussen går. Vad finns mer att göra? Typ ingenting. Lite smågrejer. Satte mig istället och kollade på ett avsnitt av Höök, den segaste kriminalserien i mannaminne, när jag kom på att klockan hunnit bli 11.00. Hoppsan hoppsan. En halvtimme kvar tills bussen skulle gå. Ingen panik. Jag skulle ju bara göra lunch, diska, packa ihop sista grejerna, byta lakan, sminka mig, klä på mig, borsta tänderna, lägga över alla böckerna och datorn i andra väskan, fixa håret, knyta skorna, slänga soporna, gå ut till bussen, leta på biljetterna, lägga ner tandborsten och kissa. Några småsaker alltså. Allt detta blev mer eller mindre slutfört, på ca 31 minuter, och självklart såg jag bussrumpan åka iväg och peka finger åt mig. Det är så skönt när bussar kommer i tid.
Efter 2 minuters funderande insåg jag att tågtiden 12.12 skulle bli lite tajt. Men skam den som ger sig. Knatade iväg till andra busshållplatsen och hann precis få fingret av en till buss. Jag började bli lite småstressad när jag insåg att nästa buss skulle utgå 11.50 och ta 20 min på sig till stan. 2 minuters marginal i tabellen skulle ju behöva mindre än en extra barnvagn för att jag skulle få en händelselös jul i Växjö istället för i Falun.
Bussen var sådär härligt full och stannade på alla hållplatser ända in till stan. Min klocka visade 12.08 när vi passerade hållplatsen innan stationen. Living on the edge börjar bli mitt ofrivilliga måtto och kännetecken. 12.10, bussen blinkar och kör in på stationen. Måste köra runt hela stationen för att hamna på bästa platsen, längst bort från tåget. 12.11, tåget inkommer till stationen, jag håller på att bli överkörd av en buss. Springer i rasande fart och möter alla trevliga passagerare som precis har klivit av tåget. Härligt med nya bekantskaper. Väl framme vid tåget träffar jag den humoristiska tågvärden som snällt förklarar att tåget är fullt "tyvärr". Jag gormar åt honom så gott jag kan i min flåsande att han måste skoja. "ja. hoppa på" säger han, utan humoristisk ton på rösten.
Varför vara i tid när man kan vara optimist?
Två dagar och 1 timme
Om så länge sitter jag förhoppningsvis hemma i hallen och tar av mig mina skor. I Falun alltså.
Idag är det måndag, det betyder att det var söndag på riktigt igår och att det nyss var helg. Härligt! Äntligen fick jag en undanflykt att göra av med alla mina pengar. Så himla jobbigt i vanliga fall. Helgen var rolig, spännande, mysig och trevlig. Innehöll inte några jättecoola överraskningar mer än nya bekantskaper som jag tänkte börja underhålla för att inte tappa samt två relativt tidiga kvällar. Vi kan instämma allihop om att det inte är lika roligt att gå ut längre och att efterföljande hemska sanning kommer i nästa stycke; vad ska man annars göra? Det är långt ifrån tråkigt att gå ut, men så där fruktansvärt roligt som det var förut, är det inte längre.. Kanske är det modet som är på villovägar, kanske sinnet som har förvisats till bättre breddgrader eller kanske jag bara längtar hem fruktansvärt mycket.
Jag har blivit lite sämre i största allmänhet, om jag får lov att dra en klagovisa. Jag har aldrig varit mästare på att höra av mig, snarare tvärt om. Finns det något pris på att höra av sig kommer det verkligen inte gå till mig. Vilken tur att jag har vänner som tänker ett steg längre och vill leka ändå. Än så läge. Skärpning karman!!
Ett rum som ser ut som skit skulle mer än gärna vilja synas igen. Jag flyttar ju snart och det vore ju synd att börja packa och städa tre dagar innan så jag tänkte försöka fixa med det nu istället! Puh, önska mig lycka till. Framförallt skrivbordet. Det mår inte så bra. Väger lite för mycket tror jag. Fått i sig lite för mycket mat och sånt, precis som den tillfälliga ägaren.
Puss och kram, ses på stan. (?)
Söndag igen
Jaha, så var det söndag igen. Bakisdag med förkylningen rännandes efter mig (och de flesta andra), glada minnen från julsittning och framförallt mellanfest! Lite lucköppning här och där som innehöll efterfest med både salami och dagisbarn. Inte lätt inte, det där med att knyta skor.
Nu är jag med om det ingen vill vara med om. Det fruktansvärda godissuget. Jag räknar efter och inser att i minst 3 timmar har detta hemska pågått. Tänk färska nappar, choklad och moam-kola. Tänk colaflaskor, sura skallar och lakrits-hallon-skallar. Underbara härliga stunder har vi spenderat tillsammans, men ack vad långt det är till ica. Vad besviken jag skulle bli om jag nu tog på mig ett par byxor och några skor och äntligen kom till ica, eftersom det stängde för 37 min sen. Ända bort till statoil skulle jag då bli tvingad denna kalla och mörka decembernatten. Nej. Sov på saken, willys öppnar innan första föreläsningen, det är gott om tid.
Angående det där med söndag: jag skojade bara. Alla vet att det är onsdag idag. Eller tisdag? Jävlar också, vilken miss. Inte ens jag vet vilken dag det är. Men å andra sidan, vem behöver veta sådana petitesser när andra avenyn går dygnet runt på svt play?
Strålande helg
Ibland har man roligt. Ibland har man jätteroligt. Och ibland kommer det helger som är fruktansvärt roliga! Som denna helg. Svårslaget och skitkul! Allt var helt galet och jag har ont över hela kroppen och är förkyld. Men fy fan, det var det värt! Alex hade ett par vänner på besök från södern och en från norrlandet. Inte ofta man träffar sådana, mychet trefligt som vi säger i finland.
Jag är en mästare på att lämna (och glömma) saker vart jag än går. Igår hade jag en matlåda, en gaffel och en vante i min kusins bil, ett nagellack, en tröja och en skvätt sprit hos Johan. Inte nog med det så har jag min laddare hos Alex, en indiandräkt hos Emelie och (kanske) en skvätt sprit kvar hos en till klasskompis. Så kan det gå. Idag var jag hos min mormor med alla mina braiga släktingar och åt mat, mat och lite mat. Umgicks, pratade i 5 timmar i sträck, lekte med söta kusinbarnet och lade fram namnförslag till den kommande bebisen. Underbar dag! Vilken tur man har dem alltså..
En grej som var lite kul var när min moster berättade om den första gången hon skulle få träffa min (då blivande) pappa när de precis hade flyttat till Falun. När de kom hem till deras nya hus satt det ett bröllopskort på kylen och min moster suckade och sade "en gift man! Typiskt...". Jag hade aldrig hört talas om att min pappa varit gift en gång innan och höll på att smälla av. Sedan kom det fram att det ju var min pappas tvillingbror som hade gift sig och skickat tack-kort. Så klart.
Nej, nu har jag bara 11 dagar kvar tills jag kan sätta mig på tåget hem och sluta ignorera min förkylning. Ska bli skönt! Men tills dess existerar den inte, framför allt inte i morgon, då är det JULSITTNING! Asball!
Att använda förmåner
Jag är en sån där tjej som måste utnyttja alla spännande rabatter och erbjudanden jag får. Nu syftar jag alltså inte på sexuella tjänster, utan saker som har med samhället att göra. Helst ska man få en extra slant i kassan eller billigare saker. Jag har idag fyllt på mitt skype-konto med 100 spänn. Skype måste vara det bästa som finns. Okej, det är inte lika mysigt att ringa med datorn som med telefonen, men det är sjukt mycket billigare. Dator till dator är helt gratis, till hemtelefoner och mobiler i sverige 16 öre/min. Det fungerar som kontantkort, att man ringer tills det tar slut och om man vill kan man istället skaffa abonnemang och ringa fritt till alla hemtelefoner för 35 spänn i månaden. Värt om man har vänner med kassa abonnemang på mobilerna (dvs. allt utom tele2) eller måste ringa långa sega samtal till släktingar.
Åter till saken: Det här är ingen sexig eller spexig historia, så om du är ute efter mer än bara information kan du ju gå hem nu. Jag har diagnos från Landstinget Dalarna, och då får jag rabatt på apoteket i Dalarna. Kruxet här är att jag kom på den briljanta idén att folkbokföra mig i Växjö för att få lite klirr i kassan i form av bostadsbidrag. Mina härliga förmåner på apoteket försvinner då eftersom de bara gäller i Dalarna och istället får man en liten peng per år av Kronobergs landsting att gå till ica för istället. Jättebra. Men hur fungerar det då? Zappade in på Kronobergs hemsida och letade febrilt i en halvtimme vem man skulle kunna ringa, och vad "min" avdelning kan tänkas heta. Nada. Nähäpp.
Fortsatte tappert att ringa till Dalarna, där jag blev kopplad till arkivet. Trevlig dam i övre medelåldern (vild gissning) som efter mycket om och men rådde mig att ringa till Växjö lasarett trots allt. Fick även reda på den upphetsande informationen att min journal alltid kommer att befinna sig i Falun, hur mycket jag än flyttar runt. Bra att veta (?). Nå ja. Styrde min skyping vidare mot sjukhuset i Växjös växel, blev kopplad till damen som har hand om utbetalningarna. Inget att hämta där heller. Hon rådde mig att ringa till växeln (!) och bli kopplad till en dietist. Sagt och gjort, växeldamen kopplade mig till något kontor av något slag som inte hade en aning vad jag pratade om. Efter en liten stund kom hon på vad jag menade och bad om mitt personnummer och telefonnummer så att en dietist ska ringa mig när någon springer förbi kontoret.
Nu sitter jag alltså här och stirrar på telefonen och väntar på mrs. dietist som ska meddela om jag får mina 1700 spänn per år eller inte. Alla dessa samtal kostade mig 2 kr och 98 öre. Inte helt fel.
Icke att förglömma
Jag har en vän. Alltså, jag har ganska många vänner. Men nu måste jag tillägna ett helt blogginlägg till en speciell vän (nej jag ska inte gifta mig).
Ibland (ofta) när jag är ute så slår det slint i min alkoholhjärna och sticker till av avund i mitt alkoholbröst. Då går jag undan, säger inte så mycket. Stirrar och ger onda ögat till kvällens utvalda tjej/kille. Vilken tur att jag då har världens bästa vän. Nu ska jag berätta vad som hände igår, som nog ingen kan toppa (jo okej kanske ett fallskärmshopp eller en bil), men i människoväg: Jag är lite (okej mycket) bitter på livet. Hon ser, hon förstår, tar med mig ut. Hennes ragg kommer fram till oss när vi står och samtalar. Hon ber honom vänta utanför på henne tills jag är glad igen (han gör som hon säger). Jag blir happy, får mumla ur mig ett eller två skälsord och sedan leker livet igen.
Det slutar inte här. Vi är alla skapligt bakfulla idag. Gissa vad detta flickebarn gjorde precis? Bjöd över mig på glögg och pommes (antagligen med sås till) för att myyyysa. Åh hon läser mina tankar.
Jag gjorde allt jag kunde för att gottgöra henne. Visa min uppskattning och all min kärlek:
[16:36:12] Evaah säger:
jag tycker om dig även fast du luktar illa
7 minuter
Så lång tid hann föreläsningen hålla på innan den första bakfulla personen sprang ut. Det var härligt ursållat i raderna på föreläsningen, men tentafest är inget förslag, det är obligatoriskt. Jag klarade mig till rasten 10.30, mest för att han inte hade någon rast tidigare som man kunde smita på. Varför ansträngde jag mig ens att gå upp? Nej, bakis på en onsdag på en uppstartsföreläsning är inte okej.
Igår var den stora tentadagen. Det gick, tro det eller ej, över förväntan. Men så var mina förväntningar att det enda jag skulle kunna skriva var mitt personnummer. Allt över 20 poäng blir en stjärna i himlen, av 100 poäng alltså. Trodde att det skulle vara svårare än det var. Och det var ändå apsvårt.
Tentafesten kändes inte så aktuellt till en början, men bangar vi någonsin? Nej. Det blev en cheesecake gjord av mig, glögg och mys hos Alex först innan vi gick vidare och spillde ned hos Walle med alla bästa klassisar! Mycket folk på stallet ändå, trots tisdag. Men så märktes det att klassen var där... Vissa körde på hårdare än andra och jag ger en eloge till dem som ändå var på föreläsningen i morse, 9.15. Starkt jobbat.
Nu ska jag mysa ner mig och må lite dåligt framför en film, helt klart en av de roligaste kvällarna på länge igår!!
Peppa peppa
Nej, jag ska inte festa eller något. Jag har som tidigare nämnt tenta i morgon. Inte vilken som helst, utan en ap-svår mikrotenta.. Oh så kul vi ska ha det. "Åh, elasticitet, vad kul! Äntligen får jag en fråga med ATC!" Så kommer tankarna gå i morgon. WOHO!
Anledningen till att jag är pepp? Jag har bakat muffins. Att baka borde vara det bästa mentala man kan göra när man är stressad, irriterad och vilsen. Det blev matmuffins med kalkon, soltorkade tomater och fetaost. Hur gott låter inte det liksom?! Ska börja presentera mig som muffinwoman från och med nu. Här kommer den eminenta presentationen av de fantastiska bakverken. Avnjutes med en kopp rykande te. Och ja, det är en handduk med dalahästar på. Tänk vad man kan hitta i de djupa småländska skogarna.
